jag ganska mycket. Som yngre, men inte så ung, springer jag en del för att bättre kunna bli äldre.
Välmåendet när kilometer efter kilometer forceras - nåja - är en härlig kick i tillvaron, en möjlighet att koppla bort och befria sig från stress. Samtidigt innebär, ja, kräver, motionerandet mig att jag sätter mål. Annars är risken att latmasken, bortförklaringarnas goda vän, tar "överfoten" och att gubbfläsket får en kraftig etableringsmöjlighet.
Det blir några motionslopp om året. Alltid färre än vad jag optimistiskt planerar. Senare år har det i vart fall blivt Lidingöloppet och ett maratonlopp någonstans i Europa.
Så här dig och mig emellan kan jag berätta att jag nog aldrig har kommit upp i normal standard, men vilken motionär gör det?
Min uppmaning till dig är:
Spring - och håll tankarna löpande!
Är du intresserad av löpning rekommenderar jag besök på
